Vi hade ätit klart på restaurangen och jag och barnen gick ut på parkeringen. Snabbt in i bilen och iväg till nästa stopp. Kanske ett bad? Värmen har legat över trettio grader i nästan en vecka nu. Vatten och bad får oss att stå ut.
Innan jag backar ut bilen gör jag en koll till höger och en till vänster. Men jag fastnar med blicken.
I bilen till vänster har någon lämnat ett barn, 6-12 månader, fastspänd. Ensam i en bil som ingen vill sitta i. Tänker på notisen i lokaltidningen om de inlåsta hundarna som var döda när polisen öppnade bilen efter fyra timmar. Fläktarna i min bil går för högtryck. Det kan inte vara sant. Nu kokar allt i min kropp.
Jag vevar ner rutan och ropar till ett äldre par som är på väg in på restaurangen. Kvinnan stannar upprörd vid bilen. Hon bränner nästan handen när hon lägger den på biltaket. Mannen skyndar in och letar efter bilägaren. Mamman. Pappan. Någon. Någon som inte… Jag vet inte vad. Någon som lämnar ett sovande barn fastspänd i en bil i trettio graders värme. Har vi någon som gör det härinne?!! Hallå??!!
I backspegeln när jag lämnar parkeringen ser jag en kvinna sakta lunka till bilen. Hon öppnar dörren vid barnet och blir stående där.
När jag passerar samma parkering efter 45 min står bilen kvar. Tom. På restaurangen springer några barn omkring och leker. De stör eventuellt andra gäster. Men deras spring har räddat ett liv - mitt.

Posted via email from grj.se | Comment »